Bästa herrar!
Om det kan utsäktas så börjar diskussionen om yttrandefrieheten alltmer ta formen av ett kvasifilosofiskt resonemang där Karl den Xll ännu en gång tycks ha hamnat i rampljuset. Med bästa vilja i världen så hade jag som lärare definitivt inte valt att inför en skolklass presentera vår krigarkung helt utan fakta.
Så länge skolans uppdrag handlar om att
* kunna tolka och analysera och kritiskt värdera olika typer av texter,
* kunna läsa och använda lässtrategier som lämpar sig för olika typer av uppfigter, texter och medier,
* kunna skilja mellan och tillämpa informationssökning i enskilda texter och kunna söka information i vidare bemärkelse,
* kunna söka information på webben och att effektivt använda dessa verktyg
så förefaller det ganska meningslöst att spekulera i hur vår ”hjältekonung” ska presenteras utan att några fakta får förekomma överhuvudtaget. Inte heller behöver Pär Engström bekymra sig över hur ”utveckla fakta om Karl den tolftes betydelse för t.ex. Sverige som nationalstat”, vare sig det sker ur ett empiriskt eller ett ideologiskt perspektiv.
Fullt meningsfull blir problematiken i detta fall först sedan man från ansvariga skolpolitikers sida kommer till insikt om att lärandet måste utgå från elevernas situation. Det är deras nyfikenhet, intressen och motivation som avgör om det är värt att spilla krut på ”kalle dussin” eller om man eventuellt skulle kunna tänka sig att presentera honom utan fakta hur nu detta skulle kunna vara möjligt. Med andra ord är detta inte en fråga för pedagogen som för eleverna själva. Detta borde vara självklara fakta som vem som helst kan förstå.